De som vart tänkt och känt
då du sto där vid kallkällen
där i skogslande och myrlande
de är först me rummets avstånd
och me tidens avstånd till dem
som du få för dej
och inrätta ett minnesrum
åt alle de där kallkällen
där du ha vare och hälse på

De är int fråga om nån kyrke
eller nån storslagen katedral
de dug så bra me de enklaste rum
ungefär som de där storköke
som dem ha som bönhussal
däri Bergbacklia

Där vid kallkällen
är de ju lika allvarsamt och stilla
och lika sparsamt me pyntningen
som de är där i bönhussalen
för där ikring kallkällen om sommarn
är de mest bara nå småblommen
som är violett eller gul
och så mossa och starrgräse
de är stjärnmossa och flötmossa
och bland annat de där starrgräse
som dem tog och kamme sej skohöe utav

De är i ett tocke minnesrum
som den rätte stillheten finns
för de du kom ihåg och upplevd
då du sto där vid kallkällen
och de kändes så högtidligt på nå vis
sa du sto där och knäppt händren
och då du tyckt de va
som om nån höll för mun på dej
så du int skull säge nånting
som bara skull förstör...

* * *

KALLKÄLLSBÄCKEN

Kallkälla
me vatten genomskinligt
som frostig höstluft
kallkällsöge
me botten lerslamsgrå
utav förstelnad tid

Omärkligt ljudlöst
rinn kallkällsvattne vidare
över kanten på kallkällsöge
och vidare i utförlande

Först sen vattne ha runne en bit
börj de på kviller
kviller och porla
börj de på tänk på samla sej
till en utav kallkällsbäcka
i de vida skogs- och myrland
där föda och bärgning
ha vare så rikeligen bjudd åt dem
som försto sej på
och ta rätt på den

* * *

ENLIGT n´PER ANTON
(som va byålderman i sin krafts dagar)

Stigana dit till grannbyana
stigana dit till fäboställa och fisksjöana
dit till slåttern på myren och på bäckraninga
dit till myrråa me de rätte starrgräse
som de skull kammes skohöe utav
de där stigana dem hadd lete åt
och strök förbi store delen utav kallkällen
som fanns där på Bergbacklias byaskogen

Lappa som hadd buföringsvägen sin
genom byaskogen där nol om byn
dem hadd noga reda på dem å
vars kallkällen fanns
för dem drack int va vatten som helst -
Saivotjatje ville dem gärna smaka
vattne me kraften och läkedomen
både för nåjden och för rendrängen
och så hadd dem väl ett och annat
som dem ville göm däri kallkällan ibland
där de va tinat hele vintra
om de nu bara va nån gompatunne
som dem ville göm
tills dem komme förbi näste gång
eller silverskatten som dem va så rädd om
och ville håll för sej själv..

Men en del utav kallkällen
gick byborna allti kroken ikring
de hadd dem gjort så länge dem kunne minnes
och getara dem vart noga andvara
dem skull se till och håll kräka
borte från tocke där kallkällan
som låg på getarlöte deres

På Bergbacklias byaskog
va de förr i världen tre
en del sa åtminstone fem kallkällen
som de va bäst och akt sej för
och de va kallkälla därvid Kjolsmyra
och hon strax hiterom Oxmyra
och så hon unner Hemberge
där på grusramma där
och så kallkälla därvid Laramyra
och så hon på anner sida Regnmyra
(en del ville också räken dit
kallkälla där mitt opp på Tallberge
hon som va så stor och svart och djup
så hon va bottenlös...)

Och så fanns de nå kallkällen
som en del smög iväg till
om nättren då ingen såg dem
men vars de där kallkällan låg
och va dem hadd där och göra
de visst bara dem
som hadd ärendena dit
och de va då int heller så säkert
dem svara om du fråge
och ville göra dej underrättad...

* * *

ENLIGT n´PER ANTON
(som va byålderman i sin krafts dagar)

Utan Villmyra och ståtteslägenheta där
skull byn aldrig ha blive va den vart
byn där i skogslande nol om lapplandsgränsen
på sydvästsluttningen på Bergbacklia -
som mest hadd byn hundratretti kor
trettien hästa och hundranitton bybor...

Och Villmyra två kilometer nedom byn
hon skull aldrig ha vare den hon va
utan alle kallkällen och kallkällsråa
både oppom myra och nedom
utan allt de kallkällsvatten
som rann ihop till en egen bäck
till Villmyrbäcken längst ned på myra
De va de där kallkällsvattne
som gödd en starrgrässort
som koerna hästa och smakräka
syntes må så gott utav

Efter storsvagåra sextisju och sextiåtta
långt före avvittringen och laga skifte
då försto byborna dem va tvungen vara sams
om dem skull ha nån framtid däri byn
så i början på artonhundrasjuttitale
då sätte dem igång och hjälptes åt
och avväg och gräva ett stordike
en vattenledning bortur självaste Bergbacksjön
tolvhundra meter långt dit till Villmyra

På de vise skull dem få sjövattne
till och sig och rinn ti smådika
och bre ut sej över hele Villmyra
och in på en del torrbacka där
och hjälp kallkällsvattne till och gö
och få starrgräse utav den där bättersorten
till och väx och bli ännu höger
och bli ännu mera tätt och frodigt
vad de än vart för sommarväder

Då dem staka sen på 1890-tale
och delt opp byamarken emella sej
kunne lantmätarn få till rågånga så precis
så var och en fick var sin kallkälla
på var sin hemskiftesbit utav Villmyra
och där dem kunne sen ordna sej
lämpliga matplatsa och vilplatsa
då dem skull vara där och slå

För då dem va ute och slo på myren
va dem van och let sej
dit till nån kallkällsbacke
då dem skull äta vil och ta igen sej
De va ju bara kallkällsvattne
som dugd och drick
(men man skull ju drick försiktigt
annars kunne man bli sjuk)
bara kallkällen kunne kallsvalka
tjockmjölka som dem skull äta
kärnmjölka och separere mjölka
som slåttara och räfsersken skull drick
da dem tog på blötsvettes
ti solskensvärmen varmdagana
i slute på juli och i början på agusti

Där vid kallkällen sine på Villmyra
me matplatsa och vilplatsa
där byggd dem småningom
la'erna åt sej allihop
dit dem kunne kryp in
då det tog till och regn och blås

Han som börje bygg va n'Erik Petter
som hadd skifte sitt me kallkälla
i östersta delen där på Villmyra
likadant gjord dem sen
alle andren i tur och ordning
Antesas och Kalles och Eriks
Pelles och Per Olofs och Nils Oskar

Ordningen där på Villmyra
vart noga hålle vid makta genom åra
ända tills efter andra världskrige
Då slute dem slå där
och dem rev ner och elda opp la'erna
och viskogen och björkslye
fick tillbaker Villmyra igen...

Nu är de för bedrövligt:
Nu vet storkarla däri byn
int riktigt vars kallkällen finns
och ändå bruk dem le dit utlänninga
dit på passa där på Villmyra
då dem kom hit och ska skjut älga...

* * *

ENLIGT n' PER ADAM
(som va bibelsprängd och andedöpt)

va de rent gudlöst
att ingen däri Bergbacklia
tycktes bry sej om
dem va namnlös allihop
kallkällen därpå byaskogen
utom hon förstås - KalAgusts kallkälla
som ligg där oppom Maravalmyra

ja dem va int bara gudlös
dem va till och me sämre än hedninga
som i alla fall akte kallkällen sine
så pass så dem hadd då namna på dem

Dem bruke säge däri Berghackalia
int hadd dem räkne dem
kallkällen därpå byaskogen
men dem höll rätt på dem ändå
dem visst precis vars dem låg
och dem hadd ju namna på alle myren
på alle myrfläcka och råa
berga backa och knula

Nä - folke däri Bergbacklia
dem hadd int de förstånd
som Ordspråksboken tala om
och som är livets källa för den som äg de
de gick int prata me dem
dem kunne int fatta och förstå
att dem liksom Israels barn
hadd fått komma till ett förlovat land
överflödande rikt på kallkällen
me livets och hälsans vatten

De må vara att dem int ha läst så pass
så dem hadd nån aning om
huru mycke vatten
de rinn genom kapitla däri bibla
men för den sakens skull
behöv dem väl int flin åt bönhusfolke
då dem tala om den ropandes källa i Lehi
kallkälla som dem ta vattne ifrån
dit till bönhuse sitt
de där hedninga dem vet ju int
att de va den där källa
som n'Simson drack bortur
då han fick styrka sin tillbaker

De är egentligen synd om dem
som är så gudlös och bibeltom
till exempel den där Drakkälla
som låg emella Dalporten och Dyngporten
i den heliga staden Jerusalem
hon kunne ju få ge namne
åt storkallkälla strax oppom byn
och Semeskälla och Rogelskälla
dem få ligg utefter gammkyrkvägen
sommarvägen som dem gick förr i världen
då dem skull ditpå kyrkplassn

int vet dem att Siloas vatten
de som hadd sin fröjd
me Resin och Remaljas son
de flödar me sin glädje
därvid kanten på a'Lisa Kajsas myra

int vet dem att Maras vattekälla redan finns
nedom Bremsberge där Marabäcken börj
men våran Maras kallkälla
hon ha allti vare söt och vattegod
så Herren Gud behöv int uppenbara
va för ett sorts trä
som ska kastes diti kallkälla
så hon slut och vara bitter

Och tacka givet för
de där tolv vattekällen där vid Elim
dem hadd namna allihop
men kallkällen på Bergbacklias byamarker
dem är namnlös allihop dem...

Nä - dem är int ens hedninga
folke däri Bergbacklia
dem kan int förstå och fatta
att dem kan tack Herren Gud
me och namnge kallkällen
som han ha give dem
tillsammans me de förlovade land
som han ha förd dem till.

* * *

ENLIGT n´PER ANTON
(som bruke skriv opp vädre dag för dag däri almanacka)

så bruke dem däri Bergbacklia
titt efter däri kallkällen överom byn
om de va nån idé och rust sej
för och fara och börj me myrslåttern
eller me raningsslåttern därvid Roskbäcken
han som ligg där inpå kronparken nol om byn

Om vattne däri kallkälla
hadd sjunke nederom märke
(om hon hadd sint som vi säg)
då skull de int bli bara nå småskvitter
nä gosse karl! -
då skull de bli rektigt storregne
de slo aldrig fel...

De är ju på de vise
rågången och gränsen
mella de som är oppi himmeln
och de som är neri jola
han gå int precis ovanpå backen
som du gå och tramp på

Den där gränsen och rågången
emella himmeln och jola
han gå en bra bit neri backen
inunner vatteådren som rinn där

Så de är int så konstigt
att du kan se däri kallkällen
då vattne där neri backen
spela ihop me vattne oppi skyn
då de ska till och bli storregne

* * *