kulturpool.se
BERNT-OLOV ANDERSSON
På svenska In english Auf Deusch En Français | E-post | Skriv ut sidan
Bernt-Olov Andersson

Som en lilja är den sista fristående delen i en kritikerrosad trilogi om det svenska brukssamhället. De två föregående heter Min älskade slaktare och Syrenernas tid. Boken är slutsåld, men finns på biblioteket eller som ljudbok

Romanen är en varm och rik berättelse som utspelar sig i början av 60-talet. Mitt i den lummiga grönskan och den tilltagande välfärden möter vi enkelt vardagsliv med dess tragedier och drömmar. Bosse har fått sitt första arbete på järnverkets huvudkontor, medan hans far sugs allt djupare in i alkoholismens mörka virvlar. I det färgstarka persongalleriet återfinner vi även den storvuxne Järbo-Jätten, som drömmer om att bli poet. Under hans kärleksfulla vinge finns det plats för alla.

Bernt-Olov Andersson har rykte som en förnyare av arbetarskildringen, ett välförtjänt rykte förstår jag efter läsningen av hans nya roman Som en lilja… Kring några arbetarfamiljer väver Bernt-Olov Andersson en enkel men också dramatisk historia med osedvanligt stark närvarokänsla. Som tidsbild är romanen enastående… Personteckningen är ovanligt levande och varierad.
Björn Gunnarsson, Göteborgs-Posten

Han har alltid varit en skarpögd iakttagare av hur människor i vårt samhälle tvingas ner i underläge. Men hans realism har med åren berikats och han väjer inte längre för att på den gedigna miljöskildringens grund även bygga upp symboliska inslag… hela tiden är författarens övergripande mål att ge de glömda och språkfattiga röst.
Lars Furuland, LO-tidningen

Han är en mycket skicklig berättare som med tyngd skrivit in sig i historien. Han beskriver verkligheten på ett så sällsynt stillsamt och kärleksfullt vis att man aldrig behöver tappa modet. En storartad avslutning på en lysande trilogi.
Malena Hilding, Ljusnan

Som en lilja hämtar kraft ur ilskan över det förakt för svaghet som är kapitalismens moraliska kärna. Men det är också ett lysande konstverk som går utöver den sociala indignationen och berättar om något mycket allmänmänskligt. Anders Norborg, Arbetarbladet