kulturpool.se
ÄR BARN ALLT?
    Skriv ut sidan


ÄR BARN ALLT? - EN BOK OM BARNLÖSHET

Kapitel 3

Åldersgräns

När kvinnan blåst ut trettioåtta ljus på den senaste födelsedagstårtan har tåget, för de ofrivilligt barnlösa, redan gått. I vanliga fall minskar kvinnans fertilitet ungefär vid denna ålder markant, och kurvan lutar lika brant nedåt som en välbyggd slalombacke. Eftersom det av biologiska orsaker är så i "vanliga fall", är det inte stor idé att starta en provrörsbefruktning på äldre kvinnor.

Kvinnans förmåga att få barn i "mogen ålder" ökar alltså inte med hjälp av IVF-behandling. Mannens ålder spelar däremot ingen roll. I hans fall handlar det enbart om resultatet av spermaprovet.

Naturen har sett till att barn ska garanteras minst en förälder under sin uppväxt. Det är inga kattungar vi föder som kan flytta hemifrån efter fem veckor. För oss människor tar det arton, tjugo år innan vår avkomma, något så när, kan stå på egna ben.

Men ingen regel utan undantag. Min egen farfar fick min far 1919, och min yngsta faster är född 1951! Mina bröder, födda 1944 och 1945, hade hejdlöst roligt åt att de hade två fastrar som var yngre än de själva. Farfar dog givetvis innan min yngsta faster var flygfärdig. Att så skulle ske kunde vem som helst räkna ut redan då hon föddes, eftersom farfar var gammal då han blev pappa sista gången. Modern däremot "borde" inte ha dött i förtid, eftersom hon var mycket yngre. Tyvärr gjorde hon det. Hon dog till och med före farfar. Min yngsta faster blev således föräldralös i tidiga tonåren. Av det kan vi dra slutsatsen att också kvinnor kan dö i förtid. Har jag då barn med en jämnårig man är chansen större att åtminstone han lever så att barnet inte slängs ut i total föräldralöshet. Får jag barn med en 60-åring och jag dör blir barnet föräldralöst tidigt.

Vi lever i en tid nu där pappornas roll betonas. Inte minst jag själv tillhör dem som anser att pappor är mycket, mycket viktiga. Jag tror att de i framtiden kommer att anses som jämförelsevis ännu viktigare i barns liv. Samtidigt som jag hoppas på att vi kan få en återgång till det gamla där mor och baby får vara ifred från karlar som anser sig ha rätt, i egenskap av fäder, att bryta symbiosen mellan mor och barn före ett, två års ålder.

Jag missuppfattas ständigt på den här punkten. Det finns många som tror, för de har inte lyssnat ordentligt, att jag är motståndare till pappor i barns liv. Det är jag alltså inte! Jag är motståndare till pappor som bryter symbiosen mellan mor och barn. Det är något helt annat det. I linje med vad jag nu skrivit anser jag således att gamla gubbar, som kan förmodas dö innan barnet blivit flygfärdigt, är något vi alla borde fördöma hårt. Barn har rätt att ha en levande pappa! En man som får barn i 65-70-årsåldern är ingen bra pappa. Han begriper uppenbarligen inte sin egen vikt och barns behov. Han kommer troligen att vara död då sonen är 17 år och bäst behöver honom. Barnbarnen kommer aldrig att få se sin morfar eller farfar. Och en morfar är nog som en äldre vän en gång sade mig: "En morfar är en pappa som får en chans till!"

Före att IVF-behandlingen, som provrörsbefruktning kallas, ska kunna påbörjas måste kvinnan vara ung. Det är ett faktum att ett par som ber om hjälp blir nekade om kvinnan passerat 38-årsstrecket. På Sahlgrenska sjukhuset är väntetiden från den dagen då ett par ber om hjälp till dess att de kommit fram i kön hela sex år. Det betyder att den kvinna som ska bli deras patient redan vid 32 års ålder måste ha gett upp sina försök att bli med barn på vanligt sätt om hon ens ska komma i fråga för provrörsbe fruktning senare.

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många 32-åringar det finns som hinner dels försöka mycket, ofta, gärna och länge för att därefter med raska steg gå till gynekologen för att ta reda på om det är något "fel" på henne. När hon väl har tagit sig dit, och det visade sig att det är som det ska med henne, ska hon få med sig mannen för att se om det är något "fel" på honom.

Därefter ska han och hon hämta sig efter beskedet, vilket det nu blev, få svaret på frågan: "Varför?". I rask takt ska dessa tu arbeta sig igenom alla de psykiska frågor som ödet ställt dem inför för att slutligen, tillsammans med doktorn, besluta sig för att genomgå en IVF-behandling. "Puh!"

Nog för att människorna här och nu har bråttom, och många lever som om vi inte alls behövde ungefär åtta timmars sömn, men jag föreställer mig att få 32-åringar kommer i tid. Det går dock att manipulera sig runt det hindret.

En göteborgska, som ser på klockan att den är fem över tolv, kan lämna Göteborg. Men sjukhuset tar nämligen in par från andra delar av landet. Hon kan därför flytta till t ex Uppsala och ringa Sahlgrenska och ställa sig i kö därifrån. Då har hon ungefär halverat väntetiden. Inom den offentliga sektorn finns det IVF-kliniker i Malmö, Lund, Göteborg, Linköping, Stock holm, Huddinge, Uppsala och Falun. De utför såväl inseminationer som provrörsbefruktningar.

Det går också att få privat hjälp genom Europakliniken i Stockholm, Carlanderska i Göteborg, Sofiahemmet i Stockholm, Carl von Linné-kliniken i Uppsala och CURA-kliniken i Malmö. Väntetiden är bara några månader men paret måste själva betala de 22 000 - 25 000 kronor som det kostar. Privatklinikerna kan hjälpa till med allt utom spermadonationer.

Tror du att du inte kan få barn? Skynda dig!

Den dagen Socialstyrelsen ställer upp i handling och inte bara i ord på WHO:s bedömning att ofrivillig barnlöshet är en sjukdom antar jag att försäkringskassan tvingas rycka in och betala all behandlingen oavsett om den sker privat eller på offentlig klinik. Dit är det säkert långt. Socialsty relsens tjänstemän skulle, inom många områden, behöva äta sex till tio skivor bröd om dagen så att de orkar hänga med i utvecklingen i världen.

Lena Holfve

Kapitel 4 - Kapitel 5 - Kapitel 6 - Kapitel 7 - Kapitel 8 - Kapitel 9