kulturpool.se
LENNART HANSSON - FOTOKURS
På svenska In english | E-post | Skriv ut sidan
 

MIN KAMERA OCH LJUSET
en gratiskurs av Lennart Hansson

Vill du lära dig mer är du välkommen till:
Fotografskolan.com


Jag hälsar dig välkommen till kursen Min Kamera och Ljuset. I den skall jag på ett lättsamt sätt lära dig att förstå ljuset och hur du skall arbeta med din kamera för att uppnå det resultat du önskar. Kursen är upplagd så att du skall göra dina erfarenheter på egen hand utan min handledning. Naturligtvis är du mycket välkommen att kontakta mig via e-post med frågor och sända mig dina bildresultat om du vill att jag skall avge ett omdöme om vad du uppnått..

LJUSET
En personlig betraktelse.
Några råd kan jag ge dig i din färd på att försöka förstå ljuset. Resan är lång och fullärd blir du aldrig! På biblioteket finner du hyllmeter efter hyllmeter som på ett eller annat sätt berör människans aktiviteter och ljuset. Det första rådet du skall få, är att öppna dina ögon nästa gång du är ute på promenad. Vandrar du i staden höjer du blicken och betraktar husen och deras fasader, gator i deras fulla längd, bilar, människor, rök från skorstenar i med- och motljus, i solsken och regnväder. Egentligen behöver du återvända till det förundrade barnets stadium - då allt är märkvärdigt, då allt var nytt.

SLÄPLJUSET
Ett lärorikt exempel, tror jag, är om du betraktar en husfasad i släpljus. Släpljus är ett sådant ljus som strycker lätt över en yta och kastar långa skuggor. Hur skall jag förklara? Jo, ta en ficklampa och ett broderat tyg eller ett papper med grov yta. Lägg tyget/pappret på en bordsyta och belys det med ficklampans ljus från sidan, så lågt du kan, helst i jämnhöjd med papprets/tygets yta. Ser du! Helt plötsligt träder de olika trådarna i broderiet fram. Träfibrerna du knappt såg i det vanliga ljuset ser du nu en och en - de kastar till och med en liten skugga, trots att de är så små. Om vi återgår till husfasaden så skall alltså solen stå nästan parallellt med fasadens yta. Då, helt plötsligt kan du se varje uthuggen stenflisa i de granitblock som huset är byggt med. Varenda stuckatur framträder klart och tydligt. Det blir ett djup i byggnadens fasad som inte framträder det ringaste om ljuset träffar byggnaden rakt framifrån.

HÅRT LJUS OCH MJUKT LJUS
Denna övning, som jag vill att du tar dig tid med, sträcker sig över timmar. Du börjar din stillsamma betraktelse redan då ljuset ligger, låt säga, 45 grader mot husets fasad. Följ sedan alla händelser som utspelar sig under den tid det tar tills fasaden ligger helt skuggad. Gör övningen en gång med sol från molnfri himmel och en gång i ljus som är dämpat av tunna moln. Skillnaden är väsentlig vad gäller skuggor.

SIDOLJUS
Finns det tinnar och torn på huset betraktar du dessa samtidigt med allt annat. Ljus rakt framifrån - bilden är platt. Ljus från sida, se hur tornen modelleras fram - se vilket djup som framträder! Nu har du lärt dig skillnaden mellan hårt och mjukt ljus, och vad ett släpljus är. Dessutom på köpet vad ett sidoljus har för effekt, vad gäller utmejsling av form och djup i bilden.

ÖVNINGSUPPGIFT
Fotografera hela skeendet, låt säga med 10 minuters mellanrum. I hårt ljus - sol från molnfri himmel. I mjukt ljus - solen dämpad av tunna moln och lite soldis. Du kommer att upptäcka att varje bild är olik den andra, att varje bild innehåller olika känsla och att varje bild har olika djup. En enda gång behöver du göra denna övning i ditt liv. Sen lär du dig att betrakta ljuset i ögonblicksbilder i det alldagliga livet, i skolan, på jobbet, i semestertid, på dagen och även på natten. Då med samma effekter, fast i artificiellt ljus.

DET ANDRA...
rådet jag vill ge dig är att gå på muséum och där se hur människor som ägnat hela sitt liv åt att studera ljuset tolkar detta i sina verk. Betrakta i stillhet målningar av Rembrandt Harmensz. van Rijn. En begåvning som Rembrandt kan du inte gå förbi om du försöker lära dig förstå ljuset. Rembrandt ägnade hela sitt liv åt att förmedla synintryck. Han är en mästare i att med ljusets hjälp skapa bilder innehållande glädje och sorg, eftertänksamhet och spontanitet, liv och död. Har du inte möjlighet besöka muséerna där hans verk hänger finns alltid biblioteken med deras konstböcker att tillgå. Jag nämner några av hans verk vid namn - enbart för att inspirera

Evangelisten Matteus inspireras av ängeln Paris, Louvren
Kökspigan Stockholm, Nationalmuséum
Kristus och äktenskapsförbryterskan London, National Gallery
Den helige Anastasius Stockholm, Nationalmuséum
Vila under flykten till Egypten Haag, Mauritshuis
Lärd mediterande i rum med spiraltrappa Paris, Louvren
Självporträtt Berlin, Staatliche Museen
Den heliga familjen Amsterdam, Rijksmuseum

Men - glöm inte bort att det finns andra än Rembrandt och andra konstnärer än målare. Men allt detta lämnar jag öppet för dig att finna, inspireras och lära av. Och naturligtvis skall du se och lära av andra fotografers bilder. Om någon bild berör dig - analysera varför. Förutom att motivet naturligtvis kan vara engagerande så betrakta ljuset och ljusets roll i bilden och i dina känslor. Och kom ihåg att våra känslor ofta är förknippade med vårt arv och miljö. Därav följer att en bild som berör dig på djupet, kan någon annan gå förbi utan tillstymmelse av reaktion.

MEDLJUS OCH REFLEKTERAT LJUS
Jag har talat om släpljuset i byggnadens fasad och sidoljuset som modellerar fram och skapar djup i bilden. Kvar har vi ljus rakt framifrån och bakifrån. Själv undviker jag att arbeta i ett ljus rakt på. Bilden blir utslätad och platt - utan känsla. Den enda gång jag tillåter ljus rakt framifrån - är då jag i ateljén måste lätta upp en ljussättning för omfångets skull. Och inte ens då skulle jag kunna tänka mig ljus direkt från en ljuskälla. Nej, då endast reflekterat ljus från en frigolitskiva.

MOTLJUS
Ljus bakifrån, motljus. Mycket effektfullt och kan användas till mycket. Djupkänslan minskar naturligtvis - men väl använt i kombination med sidoljus och upplättningsljus skänker detta ljus ett liv i bilden som få andra ljus kan göra.

HÖGDAGRAR
Till sist högdagrar eller spetsdagrar. Det är det ljuset som lägger sig i kanten av ett blad och glimmar, som markerar en elledning i gnistrande vitt, som visar strukturen av ett material genom sin höga intensitet och därmed skapar material- känsla.

TILL SIST...
Jag tror att jag med denna personliga betraktelse har skapat underlag för dig att bestämma dina egna övningsuppgifter. Kom ihåg att detta är fotografens vardag, ingen ger dig order, allt du vill, allt du gör, måste du själv skapa förutsättningar för. Vill du lära dig något finns informationen att hämta där ute. Men du måste söka och fråga. Det tar lång tid att lära sig läsa ljuset och tillämpa kunskaperna inom fotografin. Plagiera gärna de gamla mästarna, både inom måleri och fotografi. Men var inte rädd att gå utanför ramarna. Här liksom överallt annars är det detta som kan leda framåt.


Del 2 av 3

Som fotograf har vi fördelen att enkelt kunna avbilda verklighetet. Vi behöver inte som den målande konstnären gå en massa år i lära hos en mästare för att förstå allt om färg och teknik. Det är ju bara att trycka så sitter bilden där! - Men vi måste lära oss mäta ljuset så att vi med kameran kan exponera så att vi uppnår det önskade slutresultatet i bilden.

VAD ÄR EN LJUSMÄTARE
Oavsett om exponeringsmätaren sitter i kameran eller om vi mäter med en lös mätare är det samma princip som styr. I exponeringsmätaren sitter ett ljuskänsligt ämne som styr eller producerar elektrisk ström beroende på hur mycket ljus som träffar cellen. Ju ljusare motiv - desstu mera ström. Den alstrade strömmen mäts och därmed ljusets intensitet.

VAD ÄR LJUS...
för en exponeringsmätare? Om du målar en yta grå och belyser denna med en 100 watts lampa så får du låt säga bländare 8. Om du tänder ytterligare en 100 watts lampa så kommer mätaren att visa bländare 11. Dubbelt så mycket ljus och du får ett bländarstegs förändring. Om du skiftar den gråmålade ytan till en vit yta och belyser denna med de två 100 watts lamporna så reflekteras fyra gånger så mycket ljus från den vita ytan än från den grå och expo- neringsmätaren visar att du skall ställa in bländare 22. Resultat, en fjärdedel av den reflekterade ljusmängden skall släppas in till filmen.

Vi har alltså lärt oss att exponeringsmätaren inte kan skilja på en ljusökning som beror på en ökning av ljusets intensitet eller en som beror på att motivet reflekterar mera ljus. Mätaren är kalibrerad så att om du mäter mot en vit färgton så kommer den att återges som neutralgrå på den färdiga kopian. Detsamma gäller om du mäter en svart ton. Moderna systemkameror med inbyggd ljusmätare har mängder av mätceller utspridda över hela bildutsnittet och mäter på så sätt ut ett genomsnitt- ligt värde för exponeringen - som för det mesta brukar bli perfekt. Dvs, om du inte tar en nattbild med en stark lampa i förgrunden eller foto- graferar ett motiv där två tredjedelar består av knallblå sommarhimmel och en tredjedel består av en svart kolgruva. Då hänger inte mätaren med. Du måste då välja bildutsnitt för mätning som i praktiken motsvarar en grå yta. Eller göra mätningen på två tredjedelar svart kol och en tredjedel himmel. Dvs om du inte vill ha himlen perfekt exponerad för då får du mäta tvärtom. Eller om du struntar i himlen och vill ha kolet rätt exponerat, då mäter du bara kolet. Allt grundar sig på erfarenhet och när du har erfarenheten är ljusmätningen enkelt. Tillåt dig att i början göra misstag. Men stanna upp inför dina misstag och lär av dem.

VAD HÄNDER OM VI EXPONERAR FEL
ÖVEREXPONERING

Filmen får för mycket ljus
Vad gäller negativ film är denna tolerant mot en liten överexponering. Kan i vissa fall, med mycket svärta och mörka toner i motivet, vara att rekommendera. Men en kraftigare överexponering förstör skärpan i bilden. Alla nyanser i vita partier försvinner och teckningen blir sämre i nyanser strax under vitt. Kontrasten blir också sämre. Resultatet blir en grå bild utan egentlig svärta.

UNDEREXPONERING
Filmen får för lite ljus
Omvänt, du kommer att få mycket liten eller ingen teckning alls i svarta och mörka partier. Gråskalans valörer kommer att smälta samman i bildens mörka partier. Kopian kommer att bli gråaskig. Kontrasten blir för låg i negativmaterialet.

NORMAL EXPONERING
Filmen får rätt mängd ljus
I ett negativ med rätt exponering ser du detaljer med lupp överallt. Om du jämför de oexponerade delarna av filmen (utanför bild) med de minst exponerade delarna av negativet finns det svärtning i exponeringen. Kornet är litet, skärpan maximal och kontrasten är perfekt efter vad filmen skall ge.

PASS UPP!! ...
med glödlampsljus. Filmen brukar i regel vara mindre känslig för glödljus (det röda i spektrat) än vad exponeringsmätaren är. Testa med din egen utrustning och film.

TIDSEXPONERING
Fotografering med långa exponeringstider Om du fotograferar på natten och kanske har långa exponeringstider på en minut eller kanske tjugo minuter måste du ta hänsyn till filmens reciprocitet. Mer om detta läser du om i filmens datablad kombinerat med egna tester. Vid extremt korta ( under 1/1000 sek) och långa exponeringstider reagerar filmmaterialet så som om det hade en lägre film- känslighet än den som angivits på asken. Fullt normalt - det är bara så. Vem har sagt att fotografering skall vara enkel ? Detta gäller också alla filmtyper då du fotograferar med blixtljus - mörklagt rum med flera blixtar i följd. Vid färgfotograferingar uppstår då också färgförskjutningar. Uppsök databladet för filtreringsvärden.

KONTRASTOMFÅNG
Filmens möjlighet att teckna ut från vitt till svart Färgdiapositiv film har ett mindre kontrastomfång än vad svartvit och negativ färgfilm har. För att du enkelt skall förstå tar jag det här mycket lättsamt utanför regelboken. Låt säga att en diafilm med fotografens sätt att tänka har ett kontrastomfång kring fyra bländarsteg så har det negativa färgfilmsmaterialet ett kontrastomfång av sex bländarsteg.

VAD INNEBÄR NU DETTA?
Du har ett motiv. Du mäter ljuset i motivets ljusaste del och får bländare 32. Du mäter ljuset i motivets mörkaste del och får bländare 4. Skillnaden mellan bländare 4 och bländare 32 är sex bländarsteg. Ett omfång som inget filmmaterial med lätthet klarar att återge så att du ser alla detaljer i vitt och svart.

VAD GÖRA?
Om du vill ha ut alla toner måste du minska skillnaden mellan vitt och svart. Det gör du med reflekterande ljus eller utfyllnads ljus. Det råaste och mest okänsliga sätt att göra detta på är att om låt säga motivet är en människa i motljus och ansiktet ligger i skugga, att då blixtra rakt i ansiktet. Den elegantaste lösningen är att låta solljuset lysa på en reflexskiva som reflekterar ljuset mjukt in i motivets mörka delar. I båda fallen har du minskat omfånget. Mäter du nu åter i det ljusaste partiet har du fortfarande bländare 32, men i det mörkaste partiet har det blivit så pass mycket ljusare att du får, låt oss säga, bländare 8. Ett kontrastomfång som negativt material klarar. Om du också vill minska ljuset i motivets ljusaste partier spänner du upp en segelduk på en ram och skuggar motivet. Mäter du då igen i ljusaste partiet har du kanske bländare 22 och i det mörkaste partiet upplyst med reflekterande ljus fortfarande bländare 8. Ett kontrastomfång på tre bländarsteg som varje film klarar. Och som varje repro och tryckare kommer att älska dig för och kalla dig proffs.

NATURLIGTVIS... står det dig fritt att i skapande syfte flytta omfånget mot ljusaste delen eller mörkaste delen. Väljer du att mäta och exponera efter de ljusaste partierna får du en grafisk bild med mycket svärta. Väljer du att exponera efter de mörkaste partierna får du en skir ljus bild med ljusöverslag. Båda varianterna mycket vackra. Bara att välja efter den känsla du vill uppnå. Sen kan du fixa och trixa med exponering, framkallning och kopiering - men det är en annan historia, väl värd sin egen kurs.

ÖVNINGSUPPGIFTER
Oj! Här har du övningsuppgifter för de närmaste tre åren! Specifikt skulle jag vilja att du testar och skapar känslor i dina bilder med ledning av informationen i stycket om kontrastomfång - det är egentligen vad hela det här kursbrevet handlar om. Lycka till! Hälsningar Lennart

Del 3 av 3

Nu är du framme vid den absolut väsentligaste delen i det tekniska handhavandet av din kamera. Bländare och tid i samspel för att uppnå det du vill få fram i din bild. Det finns oändligt många kombinationer och oändligt mycket att tänka på. Men låt dig inte avskräckas - efter ett tag och några rullar film har du fått grepp om helheten. Sen kan du börja med finliret kombinerat med dina nya kunskaper om ljuset och filmmaterialet.

BLÄNDARE
Med bländaren reglerar vi tillsammans med tidsinställningen den mängd ljus som vi vill ska träffa filmen. Med bländaren reglerar vi också skärpedjupet.

En normal bländarskala kan se ut så här: 2,8. 4. 5,6. 8. 11. 16. 22.

Det kan finnas ytterligare sifferbeteckningar i båda ändarna av skalan. Men i så fall är det en dyrbar optik du har.

Jag gillar inte tung teori och en massa matematiska uträkningar om det inte är absolut nödvändigt - så därför gör vi så här: Öppna kamerans bakstycke och ställ in bländare 11. Ställ in B på tidsskalan. B innebär att kamerans slutare står öppen så länge du håller avtryckaren nertryckt. Öppna kamerans bakstycke. Tryck av och håll avtryckarknappen nertryckt. Rikta kamerans optik mot ljus. Du ser nu ett litet hål som öppnat sig i optiken. Skivan är svart och uppbyggd av ett flertal lameller. Du ser också att hålet är kantigt. Räknar du kanterna ser du hur många lameller just din bländare är uppbyggd med. Har du någon gång tagit en bild på natten direkt in i ett skarpt ljussken kan det hända att du på bilden fått en eller flera konstiga ljusa fläckar med samma form du just nu kan iaktta hos din bländaröppning. Detta händer ibland om du inte skyddar din optik från ett kraftfullt motljus med ett för optiken avpassat motljusskydd. -Men åter till bländare 11. Om du nu vrider din bländarring till bländare 8 får du en exakt dubbelt så stor öppning. Vrider du bländarringen till bländare 16 från bländare 11 får du en exakt hälften så stor öppning. Alltså: Ett bländarsteg större öppning är lika med dubbelt så mycket ljus in till filmen. Ett bländarstegs mindre öppning är lika med hälften så mycket ljus in till filmen. (Under förutsättning att du använder samma tidsinställning.)

SKÄRPEDJUP
Precis vad ordet säger;
Skärpa i bildens djupled

Har du fler än en optik? Då ska vi ta en titt på dessa först av allt. Vi säger att du har en 35mm vidvinkel och en 135mm teleoptik. Det spelar ingen roll om du framför dig har andra brännvidder än de nämnda. Informationen du får här nedan är direkt överförbar till alla optiker.

BRÄNNVIDD 35mm
Först tar vi en titt på de olika siffrorna som markerar bländare. Olika färg på siffrorna? Bra! Ställ in bländare 11. Framför bländarringen ser du flera längsgående linjer. Samma färger på linjerna som på siffrorna - uppdelade på varsin sida om mittlinjen.

Ställ in avståndet på 4 meter. Sök upp den färg på linjerna som din bländare 11 är färgad med. Linjeskalan visar att du har ett skärpedjup på flera kilometer - från oändligt ner till två meter.

Behåll bländare 11 men ställ in avståndet 0,5 meter. Titta på samma linjer igen. Du har ett skärpedjup mellan 0,45 och 0,55 meter. Endast en decimeters skärpedjup!

Av detta lär vi oss att skärpedjupet inte bara är beroende av vilken bländare vi ställer in, utan varierar också beroende på vilket avstånd vi ställt in skärpan på. Ju närmre du ställer skärpan - desstu kortare skärpedjup.

Har du kniviga skärpedjupsprolem någon gång framöver så tillämpar du det du nyss lärt dig. Låt säga att du med bländare 11 ställt skarpt på 2 meter. Du ser att bländare 11 ger dig skärpa mellan ca 4 meter ner till 1,5 meter. Men du vill ha skarpt ända till horisonten från 2 meter. Titta på dina färgade linjer igen. Och se - genom att placera oändlighetssymbolen på vänstersidans bländare 11 linje så hamnar du på markeringen 2 meter på högersidans bländare 11 linje. Varsågod! Du har nu skärpa från 2 meter till oändlighet - i stället för mellan 1,5 meter till 4 meter.

En tumregel för skärpedjupet att komma ihåg; 2/3 av skärpedjupet hamnar bortom den punkt där du ställer skarpt, 1/3 hamnar hitom denna punkt.

BRÄNNVIDD 135mm
Du kan göra om samma övning på dina andra optiker. Med brännvidden 135mm inställd på bländare 32 får du skärpa från oändlighet men bara ner till 9 meter trots att det är en mindre bländare. Ställer du in skärpa på 1,5 meter har du inte mycket skärpedjup att vifta med. Vad blir det? Knappt en centimeter.

Av detta lär vi oss två saker. Ett teleobjektiv ger oss kortare skärpedjup i bilden än en vidvinkel. Ett teleobjektiv måste man vara oehört noggrann med då man ställer in skärpan.

NEDBLÄNDNINGSKNAPP
Har du en nedbländningsknapp på ditt kamerahus? När du trycker ner knappen så mörknar bilden i sökaren - när du släpper den blir det ljust igen. Har du en sådan funktion kan du på ett ungefär kontrollera skärpans utbredning med den.

PRAKTISKA ÖVNINGAR
Skärpedjup
Du befinner dig i Paris. Naturligtvis skall du ha en bild av Eiffeltornet och din vän. Vännen placerar sig vid vänster fot av tornet och du backar och backar och backar. OK! Där satt bilden. Eifeltornet i helbild och skarpt. Men vart tog din vän vägen? Det blev visst lite fel... Vissla på din vän, men stå själv kvar. Placera vännen ett par meter från kameran, blir nog halvbild av honom, och lägg in Eiffeltornet vid sidan om honom. Se där, både vän och Eiffeltorn kommer med på bild. Nu kan bilden bli på två sätt om du ställer in skärpan på din vän. Vännen blir skarp men Eiffeltornet suddigt. Eller både vän och Eifeltorn är skarpa. Båda bilderna är bra, men tråkigt för dig om du velat ha båda skarpa.

VAD HÄNDE?
Om bara din vän blev skarp fotograferade du med en stor bländaröppning: 2,8. 4. Om både din vän och Eiffeltornet blev skarpa fotograferade du med en liten bländare: 16. 22. Världen är full av motiv lämpliga för övningar med litet och stort skärpedjup. Ibland ska du upptäcka att ett litet skärpedjup är att föredra framför ett stort. Ibland tvärtom.

SKÄRPA
Den absoluta skärpan Egentligen får du skärpa enbart i ett tunt skikt, i samma plan som filmplanet, där du ställer skarpt. Resten av skärpan är bara fusk. Det ser ut som om det vore skarpt men det är det inte. Fotograferar du med en småbildskamera och har låt säga från bländare 2,8 till 22 får du bästa skärpa vid bländare 8. När du bländar ner till 11. 16. och 22. får du ett längre skärpedjup men en försämrad skärpa. Tekniskt sett är det så. Men frågan är om du kommer att reagera över, eller se skärpeförsämringen.

TID
Tiden reglerar du med kamerans slutare. Det finns två typer av slutare, ridåslutare och centralslutare Med kamerans slutare reglerar du den tid under vilken ljuset skall belysa filmen.

En normal tidskala kan se ut så här:
B. 1. 1/2. 1/4. 1/8. 1/15. 1/30. 1/60. 1/125. 1/250. 1/500. 1/1000 sek.

Det kan finnas markerat ytterligare både snabbare och längre tider på din kamera. Men vi håller oss till dessa för exemplens skull.

Vi har tidigare lärt oss att skillnaden mellan ett bländarsteg från exempelvis bländare 11 till bländare 8 innebar att filmen fick dubbelt så mycket ljus. Nu är det så vist ordnat att samma regel gäller även för tidsangivelserna. Ställer du in bländare 11 och exponerar på 1/250 sek så träffas filmen av hälften så mycket ljus som den skulle ha gjort om du i stället hade exponerat med bländare 11 och 1/125 sek.

ÖVNINGSEXEMPEL
Ställ in bländare 4. Ställ in tiden på 1/500 sek. Detta säger vi, är rätt exponeringstid, för årets bästa bild. Det är bara det att du skulle behöva större skärpedjup - bländare 16 skulle vara lagom!

LÖSNING
Då vrider du bländarringen et, två, tre, fyra snäpp från bländare 4 till bländare 16. Du minskar alltså bländare med fyra steg för att uppnå det skärpedjup du behöver.
-Men då blir ju bilden fyra bländarsteg underexponerad!

Rätt! Och det är här jag tycker att det fiffiga systemet kommer till sin rätt. Vi har alltså minskat ljuset med fyra bländarsteg - och då ökar vi tiden med fyra steg. Ett, två, tre, fyra snäpp. Du hamnar då på tiden 1/30 sek i stället för 1/500 sek. Varsågod! Exakt samma mängd ljus kommer att träffa filmen och årets bild är räddad!

OK! Det är nog så bra... Bara du inte tillämpar denna kunskap när bästa vännen kastar sig utför bron med en gummisnodd runt ena ankeln i ett så kallat Bungy Jump. Har han bett dig föreviga hoppet med stort H kommer han inte att vara nådig mot dig när han får se bilderna.

Varför inte det nu då? Jo det var det här med tiden och dess inverkan på motivet. Jag tror det är bäst att vi tar den här fotograferingen med bungy jumpet från början.

Du kan göra fotograferingen på två sätt. Antingen med kameran på fri hand eller med kameran monterad på stativ. Du väljer optik efter det avstånd du befinner dig på. Väljer du lätt tele så var mycket noggrann med skärpeinställ- ningen. Och se till att stå stadigt. Du låter kameran vila i din vänstra hand. Med tummen och pekfingret sköter du skärpeinställningen. Fatta ett grepp i kamerasidan med höger hand och ha pekfingret på avtryckaren. Har du möjlighet, ta stöd. Pressa kamerahuset lätt mot pannan, håll in armbågarna mot kroppen, andas in lätt och krama av exponeringen. Ryckiga och snabba tryck på avtryckaren är nog den vanligaste orsaken till skakningsoskärpa.

HOPPET
Del 1
Fotografering på fri hand. Du gjorde precis som jag talat om för dig att göra. Stod stadigt och kramade av avtryckaren. Du till och med höll andan då du exponerade. Och i sökaren såg du ett fantastiskt fint stilrent hopp. Din vän låg som en fågel och svävade fritt i luften. Den färdiga bilden kan när du får den i din hand se ut på två sätt. Vilket hopp! Vilken stilstudie! Din vän hänger som en fågel, knivskarp, i fria luften. Du kommer att tjäna en bra slant på honom då han vill ha en tre meter hög och två meter bred fotokopia till sovrumsväggen där hemma! Det andra sättet, Ve och Fasa, som bilden kan se ut på, är att allting är skarpt, vattnet, bron, ja till och med den där fiskmåsen är skarp och tydlig. Men - kompisen ser ut som ett långt genomskinligt streck!

VAD HÄNDE?
Om din vän blev skarp fotograferade du på en snabb slutartid: 1/500 sek eller helst 1/1000 sek och rättade bländaren efter detta. Om din vän blev som ett långt genomskinligt streck, vill jag inte vara i dina kläder. Då glömde du bort det här med tiden och fotograferade på 1/30 sek. Vad kan fallhastigheten vara på en vän som hoppar från en bro med en gummisnodd om ankeln? Ja, snabbt går det i alla fall och 1/30 sek är i de här sammanhangen väldigt lång tid. Din vän hinner falla en god bit under denna tid, därför avbildas han som ett långt suddigt streck.

HOPPET
Del 2
Om din vän gör hoppet flera gånger vill jag att du prövar den här varianten också. Montera kameran på stativ. Och nu förlåter jag dig om du använder en lite längre slutartid än 1/1000 sek. Kanske kan du välja 1/125 sek. Kontrollera vilken linje din vän kommer att ha i hoppet. Lösgör kulleden så att du obehindrat kan följa din vän i fritt fall. Men se till att kamera och stativ står stadigt och att kulleden som reglerar sidorörelsen är åtdragen. När så din vän hoppar, följer du fallet med samma hastighet i kamerarörelsen som hoppet har och trycker av lugnt och stilla mitt i din kamerarörelse.

Eftersom du tryckte av då det i sökaren såg ut som om din vän stod alldeles stilla kommer bilden att visa din vän knivskarp medan allt omkring honom kommer att vara fartfyllt oskarpt.

Hoppet är som du förstår bara ett exempel på hur du kan skapa spännande bilder med hjälp av tidsexponeringen. Det går ju lika bra att tillämpa kunskapen på en bil eller en stillastående vän bland stressade människor i snabb rörelse eller cykeln eller i kälkbacken eller....

Prova också att tillämpa dina nyvunna kunskaper på vatten. Se skillnaden på ett vattenfall fotograferat med 1/500 sekund eller 5 sekunder. Se skillnaden mellan vågrörelser en sommarkväll efter solnedgången på 1/15 sek och 20 sekunder.

Nu är det bara din egen fantasi som sätter gränser.
Det kommer av sig själv då kunskapen sjunkit och blivit en självklarhet. I väntan på det, testa, prova och ha kul!
Men framför allt, var nyfiken!
Tack för den här gången!

Vill du lära dig mer är du välkommen till www.fotografskolan.com.


Med vänliga hälsningar

Lennart Hansson