Startsida
Kapitel 1
Kapitel 2
Kapitel 3
Kapitel 4
Kapitel 5
Kapitel 6
Kapitel 7
Kapitel 8
Kapitel 9
Kapitel 10
Kapitel 11
 

Litterär text av Lena Holfve


Inför naturen kryper vi gärna. Jag gör det, i alla fall.

Tallens lilla frö är avlångt och större än huvudet på en tändsticka. Det är märkligt att det ska bli en flerhundraårig stor tall av det lilla... Fröet är brunett och vill ha värme och får den det gror den på en vecka. Viljan finns men den är som vi helt beroende av sin miljö.

- Babyn ligger i det torra fröet och bara väntar på att få starta sin livsresa. Den ligger i en hålighet i frövitan ochh väntar, på Gud ? Nån smög sig fram om natten och gav den vatten, tallars favoritdryck. Den drog åt sig det, svällde som vi gör av vätska - och sen blev den full i sin håla.

Rotspetsen, som är en rebell, har böjt sig något och börjat puffa för att tränga igenom det förberedda stället i frövitan och fröskal.

-Hjärtbarren är mer organiserade av sig , som Landsorganisationen förr, och ligger väl samlade iden blivande plantans topp.

-Tallfröet är som jag själv - växer om det är gynsamt.

Hos ett frö som legat till groning i fem dygn i 20 grader C har roten hunnit växa ut en bra bit.

Fröskalet ramlar av som håret på en gammal gubbe - men inte för att visa flinten utan låta oss få se strukturen på frövitan.

- Det är långt mellan hjärnan och hjärtat, brukar jag säga då jag begår misstag. På samma sätt är roten redan utanför fröet.

Kvar inne i embryohålan i kontakt med frövitan är hjärtbarren.

-De är ingalunda ar

- Vad är vackert på vår jord? Poesi eller en växande tall? Fråga den som ser!

Bilden visar den unga plantans kanske vackraste stadium.

Hjärtbarren har särat på sig men spetsarna hålls ännu samman av fröskalet och de sista näringsresterna i frövitan.

-Tonåringar som ska frigöra sig kan göra en redo för dårhus...

Hjärtbarren frigör sig från fröskalet sedan näringen i fröets frövita är förbrukat.

-Jag är också totalt förbrukad, som mamma. På kort tid har jag förvandlats från en snäll mamma till en häxa, som anser att stora barn ska stå för vissa kostnader själva...

Mellan hjärtbarren finns en tillväxtpunkt som kallas toppmeristemet hos tallen.

-Vad detta - striden med ungarna - kallas för i mitt hjärta vet jag inte.

Här har toppmeristemet redan hunnit ge upphov till flera nya barr.

-Tänk om mina får barn? Jag vill inte bli farmor än!

Epikotyl är den vetenskapliga benämningen på den del av plantan som utvecklas ovanför kotyledonerna.

- Kan ni inte skaffa er bosparlån, undrar jag stilla.

- Du älskar inte oss!

På kotyledonerna syns vita punkter.

Det är klyvöppningarna som har till uppgift att sörja för gasväxlingen mellan plantans inre och omgivningen.

- Det kallar vi för studiebidrag.

Tre veckor är den här plantan.

-Det verkar finnas en vilja i den at bli stor... Dagens 20-åringar verkar inte vilja flytta hemifrån.

Hjärtbarrspetsarna har hållits kvar extra länge i fröskalet.

Vi kan följa konturerna av samtliga barr i kupolbygget.

- Visst är det trevligt då man ser små personligheter utvecklas...

Både kotyledoner och epikotylbarr är försedda med små mjuka taggarutefter barrens båda kanter.

- Här hemma är det extra taggigt då det uppstår världskrig om badrummet.

Varje tagg är ett utskott från en enda cell i barrens yttersta cellager (epidermis).

- Jag vet också att de bär på mina gener!

Taggarnas funktion hos tallen är okänd.

- Ungdomars också


Hjärtbarren hålls länge samman två och två, ibland är de flera tillsammans. Det är precis som här: en mor mot tre barn.

Troligen är lätt torka under en känslig period i utvecklingen den primära orsaken.

- Jag är mycket trött på att ständigt ta hänsyn till de små liven... Jag kanske skulle flytta hemifrån, jag som kan? Kan de dela den här stora våningen?

Missfärgningen av barrspetsarna beror på deras tidigare funktion som näringsupptagare.

- Mina barn är inte missfärgade! De bara tillhör den generation som har sååå mycket friheter hemma att de inte ser nån anledning att flytta.

Antalet hjärtbarr växlar från planta till planta - mellan tre och nio är inte ovanligt - och det tycks inte ha något samband med hur plantan sedan utvecklas.

- Klart jag kan styra utvecklingen! Jag kan t.ex säga att alla måste vara inne 22.00 och ligga i sina sängar för att familjeförsörjaren ska få sova.

Här visas epikotylen hos en månad gammal planta. Barren tillväxer underifrån.

- Mitt missmod växer också underifrån...

Basmeristemet avsätter nya celler som sedan sträcker sig. Alla celler sträcks inte likartat utan barret blir oftast något böjt och vridet.

Spetsen är alltså barrets äldsta del. Också stammen har börjat sträcka på sig. Se avståndet mellan de nedersta barren.

- Ja, det är dags att resa på sig!

Här är den månadsgamla plantan i helfigur och i naturlig storlek tolv centimeter lång. Med hjälp av tidigare bilder har vi följt utvecklingen av plantans övre delar. Nu kan vi se att det samtidigt har skett en lika remarkabel utveckling av de nedre delarna. Hypokotylen sträckte sig till sin fulla längd medan plantan ännu tog sin näring från fröet. Roten sträckte sig snabbt och har nu vuxit sig ut till ett vittförgrenat system. Så snart roten lämnade fröet blev den ansvarig för plantans vattenförsörjning. Med vattnet följer mineralämnen som plantan börjar använda för sin vävnadsuppbyggning så fort energifabriken i de gröna barren kommit igång.

Det gröna klorofyllet har förmågan att uppfånga ljusenergi som gör det möjligt för plantan att av koldioxid från luften och vatten framställa enerimättat socker. Detta i sin tur omsätts sedan tillsammans med näringsämnen från marken till alla det blivande trädets högt specialicerade organ.

- Nån som har en tvåa på Kungsholmen?


Rötter är svåra att komma in på livet.

- Min äldste är värst!

De är inte konstruerade för att vistas i fria luften och hinner förändras under den tid det tar att fotografera dem. Bilden är tagen med mycket stor varsamhet och förändringen har därför inte blivit allt för stor.

- När man kom hem med dem från BB kunde man aldrig drömma om att de en dag skulle bli 2 meter långa...

Rotspetsens tillväxtskikt ligger skyddat en bit innanför själva spetsen. Det avsätter celler åt två håll; bakåt för att förlänga roten och framåt till en skyddande vävnad, rotmössan, som är uppbyggd av en helt lucker cellmassa. De yttersta cellerna på mössan skavs undan för undan bort då roten tränger fram i marken. Innanför den zon som täcks av rotmössan kan vi se rothår. Rothåren är utstjälpningar från rotens epidermis och har en mycket tunn cellvägg som vatten och näringsämnen kan passera genom in till roten.

- Min dotter är just nu förtjust i morotsfärgat hår.

Rothåren är kortlivade och ersätts hela tiden med nya på nya delar av den framväxande roten.

- Det kommer snart nya färger o frisyrer, men nån ny mamma får dom aldrig.