Clownen Manne arbetar i en urgammal, europeisk, muntlig, komisk, icke-litterär tradition. Med samma rötter som commedia dell'arte, påverkad av 100 år av cirkusclowneri bottnar den till sist i Mannes helt egna personlighet. Resultatet blir en vänlig och litet fumlig karaktär som vill så väl och som alltid till sist lyckas med publikens hjälp. Dialogen med barnen i publiken, upplevelsen av tillfällighet, här och nu, är själva kärnan. Barnet inuti den gamle clownen möter barnet i var och en i publiken och lust uppstår, ofta vänskap, ibland t o m kärlek. Utanverket är alltid minutiöst förberett: kostymen, som hustrun Karin syr, sminkningen, rekvisitan, dekoren, allt är noga förberett, med starka, klara färger, för att hjälpa till att göra "överenskommelsen", leksignalen, som hjälper publiken att förstå att detta är utanför, ovanför, vardagen. En vuxen som faktiskt LEKER. Och vi får vara med.

Skryt: DN. På Stan's Kasperpris 1978, Metalls kulturstipendium 1986, Riksteaterns Statyett 1990, Cirkusakademiens Årets Charlie 1990, Kommunals kulturstipendium 1991, Bollenprojektets Guldregn Över Leken ur Astrid Lindgrens hand 1991, Stockholms Stads St:Eriksmedalj 1997, Sveriges Dövas Riksförbunds Guldtecken 2002, Stockholms Läns Landsting turnébidrag sedan 2004, Statlig konstnärslön, Konstnärsnämnden från 2005, Expressens Barn- och ungkulturpris Heffaklumpen 2008

Manne af Klintberg är ordförande i IPA-Sweden, Barns rätt till lek, se www.ipa-sweden.org

Clownen Manne har arbetat i snart fyrtio år nu och håller ett antal föreställningar levande:

"Min Bror! Min Bror!"

med vilken det hela började i en gammal nedlagd skola i Jämtland. Institutet för Scenkonst och de italienska clownerna Colombaioni låg som grund.

"Clownen Manne, äntligen här!"

är mycket av det som kommit till under färden och som har blivit inkorporerat i en alldeles egen föreställning. Såpbubbelpoesi, en konstig cykel och bananskalsbasket finns med, men det är kommunikationen som är själva poängen.

"Kaninjakten"

tillsammans med kollegan från Halmstad, clownen Gajetti, turnerar landet runt i jakten på den försvunna kanon-kaninkungen. Passar överallt där en ganska stor publik får plats.

"Aj! Aj! Aj! Maria"

Maria och Manne i full frihet. Båda tror att de själva är den store trollaren och att den andre är en dessvärre nödvändig assistent. Efter en del knasigheter visar det sig förstås, att det är Maria som kan trolla och att hon kan få Manne att både sväva och bli förvandlad till en dansande trollstav. Till slut låter Maria publiken känna på sina magiska krafter och allt slutar lyckligt. Stockholms Parkteater sommaren 2000, Huddinge kommun 2008.

"Clownen Manne & Co"

Manne och hans två barn Maria och Olle fortsätter att göra sin egen version av klassiska clownentréer. De har utvecklats till en komplett kompetent clownkompott där gamla cirkusclownerier kokas ihop med dagsaktuella anspelningar och vänligt sinnat bus. Själva storyn är tämligen enkel: Maria och Olle ska framföra en show med dans och musik. Manne vill också vara med och leka. Det vill inte de andra eftersom han inte kan nå't. Vi kan alltså känna igen oss i den eviga konflikten. Lösningen ligger i clowneriets befriande sätt att leka med begreppen och att använda känslorna hela vägen. Och som alltid när dessa aktörer är aktuella: slutet gott, allting gott. Dans! Musik! Clowneri!

Pia Huss skrev i DN. om föreställningen som den såg ut 1997:
"..det finns något i Manne af Klintbergs nya familjeföreställning som förmedlar just skönhet. Scenografin är i sitt slag utsökt, som en hemlig ask från mormors vind öppnar den sitt scengolv mot åskådarna. "Skådeclowneriet" eller vad man nu ska kalla Mannes specialgebit inom genren, är den här gången nedtonat och friskt avflabbat för att ge plats åt Olle af Klintbergs fiol och uppmärksamhet åt Maria af Klintbergs små humoristiska ironier över klassisk balett.// Sommarmanne spelar för och med familjen.// Föreställningen blandar högt och lågt, bananskalshumor och clownpoesi."

"Uppåt Väggarna!"

med clownen Manne & Co
I gammal god clowntradition arbetar clownfamiljen vidare. Pappa Manne får vara en riktig dummerjöns och sonen Olle är, som vit clown, så fin i kanten att han allra helst vill göra... just det, ingenting. Den som istället både vet och kan och dessutom VILL, så det räcker och blir över, är dottern Marias pierette, en stark kvinna i tjejclownens roll. Söt att se på men ganska tuff att samarbeta med.

"Ingenting är klart fastän publiken kommit och allting. Inte ens affischen är på plats, däruppe på sin tavla." Med Maria som motor lyckas den knäppiga trion ändå till sist få var sak på sin plats och ljuv musik och vacker dans kan avsluta en rolig trekvart.

Clownen Manne & Co fortsätter att utforska den europeiska clowntraditionen och att spinna tråden vidare. De ömsint moderniserade figurerna, med sina rötter i commedia dell’arte, spelar upp de uråldriga komiska situationerna, men dialogen blir aldrig färdigskriven utan improviseras fram i levande kontakt med publiken. Här och nu! "Uppåt Väggarna!" ingår i den serie sommarföreställningar som clownen Manne sedan 1976 tagit fram i samarbete med Stockholms Parkteater.

"Ett Rent Nöje!"

Ingen vanlig clownsåpa när Maria, Olle och clownen Manne återkommer i sommarsverige. De vill så gärna bjuda på det finaste de vet: rena toner och fläckfria putslustigheter. Om det då kommer en smolk i glädjebägaren blir det storstädning. Skräp vore det väl annars! Några klassiska clownentréer hinner man också damma av innan det är dags för en städad final. Allt med förhoppning att det varit ETT RENT NÖJE.

Som vanligt får vi möta de tre figurerna: 1. MARIA, en bestämvillig dam som vet att kvinnor både kan och can-can. 2. OLLE, ordningsman i klassen, men också en musikus med fiolen som en blommande oas. 3. Clownen MANNE själv, barnslig som få och busig så länge det är roligt men aldrig elakt. Tillsammans bildar de en komplett clownkompott där allt kan missförstås och komplikationer alltid kan bli värre, men där slutet alltid är gott.

I år har extra nit lagts på att öppna föreställningen även för döva. Allt som sägs skall motsvaras av en visuell ekvivalent; en återknytning till commedia dell'artes betoning av gestens betydelse.

Margareta Sörenson skrev i Expressen:"Det är verkligen ett rent nöje att se Ett Rent Nöje. // Med sig ut i Stockholms parker har han två medaktörer, Maria och Olle af Klintberg, så att Ett Rent Nöje blivit en riktig pjäs med en roligt skissad ilsken Maria och en sävlig Olle med fiol. // Mannes humanistiska grepp om clowntraditionen serverar publiken en såpbubbleskimrande parodi på mänskligt beteende. // Välsignat galen och genomskådande vis är clownen Manne; klokare än på länge lämnar jag parken."

Björn Vinberg i Cirkulära Notiser:" Här va're tajming, stort hjärta och genuint artisteri."

"Nu! Äntligen Här!"

med clownerna Manne och Olle
Clownen Manne har fått sällskap av sonen Olle i denna värmande familjeföreställning. Och Manne behöver all hjälp han kan få. Fast ibland verkar det som om barnen i publiken begriper allting mycket bättre än de båda clownerna.

Olle har den klassiska rollen av s k vit clown. Det betyder att han är föreställningens ordningsman och musiker. Manne däremot är en s k August, vilket innebär att han inte är så smart, men snäll och hjälpsam och tycker om att leka. Tillsammans lyckas de missförstå det mesta och skapa roliga situationer av några ganska vardagliga händelser. Med hjälp av litet såpbubblor, en banan, en dammråtta och en märklig cykel lyckas duon underhålla både barn och vuxna genom att samtidigt föra två parallella linjer; situationer som barnen rättar till och repliker och ordvitsar med en och annan dubbelmening för de vuxna. Dessutom kan Olle spela fiol på riktigt.

I 35 år har clownen Manne rest land och rike kring och roat barn och deras vuxna. Många minns även teveprogrammen med teckenspråk som han gjorde mellan 1974 och 1986. I mer än tio år har sonen Olle medverkat, först som förband och sedan mer och mer som medaktör. Det är med en speciell lust som sonen får vara klokare och smartare än sin pappa. För pappan, clownen Manne, ligger nöjet i att få fortsätta att leka med den figur som håller barnet inom honom levande.

"Musik och komik"

Tillsammans med dirigenten Hans Ek, flygriggaren Olle Jacobsson (Rigg-Olle) och Maria, har Manne jobbat med Kungliga Filharmonikerna i Stockholm och med Göteborgssymfonikerna och Malmö Symfoniorkester i ett program med klassiska pärlor, vanvettigt presenterade och interfolierade av Marias och Mannes clownkonster. Något de gärna gör igen med alla symfoniorkestrar som vill vara med och leka.

Press

Ingvar Engvén skrev i Borlänge Tidning:
" Det är fråga om inget annat än clownteater av yppersta märke. Att se Manne Klintberg ensam med starkt begränsad rekvisita fängsla och verkligen underhålla sin publik är en upplevelse. Att se honom igen är att möta en kär gammal bekant som än en gång med cirka 45 minuters artistiskt gycklande får en att se ljusare på livet och verkligen känna komikens befriande kraft."

Lars Linder skrev i DN:
" Clownen Manne är ojämförlig. Hans publikkontakt är enastående. Jag har aldrig sett på maken. Han upprättar ett samförstånd med sin publik som jag trodde var möjligt bara med vuxna. Han spelar med vidöppna kort, det viktiga är inte illusionen, överraskningen eller virtuositeten utan det gemensamma språket., den ömsesidiga förtjusningen. Clownen Mannes program kan se enkla ut, men bygger på en djup kunskap om och en äkta kärlek till publiken. Det är stort artisteri.

Malena Hilding, Ljusnan:
"Allting förgår men clownen Manne består. Det är lika säkert som att det snöar i slutet av januari. Och en barnvänligare och rarare clown får man leta efter." // "Mannes föreställning "Min Bror! Min Bror!" är en riktig klassiker. Tiotusentals barn har sett den och skrattat förtjust åt den vänlige clownens tillkortakommanden. Clownen Manne har alltid haft det där förtjusande draget som är så typiskt för en god clown. Han gör aldrig bort någon, han gör bara bort sig själv. Han är ett stort barn som visar stora känslor."